En Blondins Dagar

Yes, då var det lördag igen. Och jag sitter hemma, igen. Fast jag har faktiskt varit bortanför min brevlåda ikväll. Och det är första lördagskvällen i år som jag är hemma före midnatt och igår var första fredagskvällen som jag bara slappade. Det är svårt att beskriva hur underbart det var, en hel kväll bara gå omkring hemma och umgås med sin kära familj, och såklart klaga lite just för att man umgås med sin familj på en fredagskväll. Hursomhelst hade veckan tagit slut på alla min energireserver. Cirka etthundraåttio gånger har jag seröst funderat på att gå i dvala och vakna i april igen, men varje gång har jag tänkt "Ahmen vafaan!! Sluta va så jävla gnällig nu!!!" (och så har jag gått ner till min mor och klagat högljutt inför henne). Nästa vecka ska jag börja ett nytt liv: det vill säga börja komma i tid, plugga mer och sluta klaga. Det kommer bli intressant hur mitt nya liv ser ut vecka 51 ifall jag ska hålla på att lägga till ett ett nytt mål varje vecka. Probably 51 misslyckade försök att börja ett nytt liv. Jag har i år misslyckats fem gånger med att börja ett nytt liv, väldigt logiskt faktiskt då det har gått fem veckor av det här året. 
 I alla fall så var jag och syster min på biopreiär ikväll och så Juno. Den var bra och rolig men inte jättebra och superkul. Antagligen är det det psykologiska dilemmat som spökar, ni vet man läser i tidningen om en film med himmelska recensioner som fått en hel drös med Oscars, då höjs ju förväntningarna upp till molnen. Så jag hade lite väl höga förväntningar på denna "magiska" film. Dock var den inte så dålig, jag menar, mor min betalade, vi satt bredvid en kille som skrattade helt galet crazy och vi var och käkade i Kungshallarna innan. Så på det stora hela var det en riktigt lyckad kväll. Och jag är verkligen svag för bebisar på film, det går liksom rakt in i hjärtat på mig. 
 
Juste, i mitt nya liv ska jag börja blogga (töntigt ord egentligen, jävligt töntigt) lite mer kontinuerligt. Jag är ju en skrivande människa och jag håller hela tiden på att mixtra ihop texter i mitt huvud. Självklart kommer jag inte på något vettigt alls att skriva när jag väl får tillfälle, eller så håller jag på att ramla sönder av trötthet eller hunger. But one day, I hope that stuff will belong to the past.

By the way ska jag bli politiker när jag blir stor. Jag känner verkligen att det där med att få ändra saker och ting ligger mig varmt om hjärtat. Skolminister skulle vara en utmärkt framtid för mig, vid sidan av sjukgymnastjobbet som jag först ska slita ihjäl mig för att få licens till och sen ska slita ihjäl mig med att hitta på olika nudelbaserad maträtter som passar ekonomin jag kommer ha som sjukgymnast. Vid sidan av sjukgymnasteriet och skolministerposten ska jag bli krönikör också. Och vid sidan av sjukgymnasteriet, skolministerposten och krönikeskrivande ska jag vara en underbar trevlig människa med ett humör på topp och ett leende på läpparna till och med när jag sover. 
 Nej, det råder ingen brist på mina framtidsvisioner!

När jag kom hem hade jag fått post, stor stund det där med att hämta posten, bläddra igenom kuverten och se sitt eget namn tryckt på ett av dem. Sen varifrån det kommer spelar inte så stor roll. Mitt brev jag fick idag var en remiss till magnetröntgen. Jag ska dit på en lärdag klockan elva, en lördag liksom? Jag trodde att läkarhusen var stängda då och alla läkarna satt och läste i en stor bok om anatomin eller cancerna gåta och då och då smuttade lite på en kopp kaffet. (Kanske inte riktigt då, men det blir premiär för Anna Petterson att gå till läkaren på en lördag) 
 Sen gjorde jag något som jag inte ångrar en sekund: Jag gick upp på mitt rum, puttade undan Nelli, ställde väckarklockan och sov. En gammal hederlig tupplur. Väldigt underskattat och väldigt underbart. Jag mår som en prinsessa!
 

Efter en hel dags slappande kan det vara skönt att ta det lite lugnt, så jag gjorde typ inget alls idag. Jag vaknade med att Malin låg på mig (hon hade inte tagit mitt täcke och det var ju tur för henne) i ett rum med alldeles för lite syre, två syreatomer per kubikmeter kanske. 
 Vi såg en jättegullig film igår med en jättegullig kille, ashet till och med. Step Up hette den och efter fem minter visste man hur filmen skulle sluta och sen när slutet blev precis som man hade tänkt sig var lyckan total. En äkta feelgoodfilm. Jag, Sara och Malin satt och log åt en tv i två timmar. Då och då tuggade vi lite på en morot eller svepte ett glas übergod smoothie. Vi tittade på bilder från klassresan i sexan också. Det är bara fem personer från klassen som jag fortfarande pratar med, sjukt ju. Jag såg förresten jätteliten ut på de där bilderna, liten och go.
 Jag hade lite panik eftersom det var så fint väder idag, jag är helt avvänjd vid solen för när jag inte är inomhus i skolan är det mörkt. Men jag fångade dagen (åh, vad fint det lät!) och tog mig en liten joggingtur. Det var hemskt men det är så skönt sen när man kommer hem och kan känna "nu har jag i alla fall gjort nåt vettigt idag" så det var värt pinan. Sen var det underbart att ta ett bad med massa badskum som luktar kokos och ett par tända ljus på badkarskanten fullbordade det hela.

Nu äntligen äntligen är det slut på första skolveckan som har känt som en oändlighet. Mitt nya liv går superbra: jag har tränat mer än vad jag gjort på väldigt länge, pluggat grymt mycket och passat tiderna hyfsat bra. Nu har jag precis avverkat lite korsord och fakturor. Eftersom ni har förmånen att läsa en blogg som skrivs av en korsordsrättare kan jag ge er förmånen att få lite insiderinfo.

Såhär vinner man korsordstävlingar:

1, Lös korsordet rätt det är a och o
2, Skriv i alla rutor oifylld ruta räknas som fel ifylld ruta
3, Skicka in fler lösningar två svar = 100% större chans att vinna
4, Ha ett fint kuvert har hänt att jag dragit kuvert bara för att det ser fint ut...
5, Skriv med läslig handstil smart om man vill få hem nån vinst

Ikväll ska jag på bio och se "Försoning", very nice. Andra världskriget är med på att hörn i den filmen och det blir ju jättebra eftersom jag numera satsat seriöst på skolan (det är i alla fall ett framtidsmål...).

By the way såg jag Peter Dalle in real life häromdagen när jag hade varit hos ortopeden i Odenplan. Han såg inte det minsta Hollywood-kändis-aktig ut, snarare rätt sliten och gråhårig. Men det kanske var en besvärlig vovve han var ute och promenerade med. Så jag tycker vi kan tycka jag är lite ball nu när jag sett en kändis, haha.

Yes, skola igen. Kände att jag längtade till sportlovet typ efter andra lektionen.  Det vart ännu ett halvt sudd "jamen-det-är-ju-så-praktiskt-och-så-blir-det-ju-hälften-så-dyrt" men som tur var en hel penna.
 Efter skolan var jag och spelade badminton med Mimmie. (Det är noga ifyllt i min (före igår) helt tomma träningsdagbok. Men jag har ju startat ett nytt liv med träning och sånt så nu ska jag skriva upp varje liten grej. Jag ska nog till och med skriva in tiden det tar att gå till skolan, haha) Vi kände oss oerhört proffsiga när vi stod och bollade med våra oerhört attraktiva badmintonracketar från... ehh..  70-talet? Speciellt bra kände vi oss när det på banorna bredvid körde på elitnivå eller nåt liknande. I all fall så var det hela ett väldigt trevligt jippo. Tyvärr vann jag noll matcher av tre möjliga, men det var bara otur såklart ;)
 Sen har jag under kvällen sällskapat mig med min mattebok och tv'n. Det var ingen idé att gå utanför mitt rum för där sysslade min mor och syster med online-Jeopardy. Så varann sekund hörde man "Jaaa! Fy fan va vi äger" och varannan "Men vafan! Du måste ju svara innan tiden går ut" och sen hörde man "Kenneth" Kenneeeeeth! Vad hette den där Bergmanfilmen med du vet "det är jag som är döden"?" och sen hördes det "Men du kan ju för i helvete inte svara om du inte vet!!!". Det verkar inte som det vart någon större framgång med det där fast en vacker dag kanske vi käkar hummer till frukost middag och lunch och har en limo parkerad på gatan eftersom den inte får plats i garaget.  

Idag har jag insett hur jag är att shoppa med, det känns som jag varit och tittat på alla affärer som finns (fast det vara bara tre). Tillslut hittade min kompanjon Mimmie som tur var en bra present åt sin mor. Då gick vi mot Gamla Stan och promenerade omkring där ett tag innan vi kunde bestämma oss vart vi skulle fika.
 Sen satt vi där med giantiska kanelbullar och ännu större koppar med varm choklad som sällskap. För övrigt verkar ryssarna ha hittat till Sverige. Jag kände mig lite utanför bland alla ryssar, fast jag kände mig i alla fall rätt snygg, haha. Undrar om de tycker vi är tråkiga i svarta jackor när det gå i sina lila dunjackor, knallorangea stövlar och en päls gjord på 12 vargar.
 Nu har våra gäster kommit och ska duscha, de hade tydligen inget vatten. Kanske ett nytt vinnande koncept: shower/drink/food, höhö. 
 I köket är det berusad kyckling på gång och passande nog springer min mor och far omkring som virriga höns ute i sista sekund. Att jag inte är så bra på att passa tider kommer inte som en blixt från klar himmel, bara så alla vet.

Skulle in och käka lunch med min far och så vaknar man av att telefonen ringer 11.56. Jag skulle ju aldrig mer komma försent till nåt. Bright. Så det vart min paradrätt PPP (pasta-pesto-parmesan. Väldigt användbart recept, funkar närsomhelst i alla lägen) istället. 
 Sen åkte jag in till stan och jobbade lite på min framtida förmögenhet. Alltid trevligt med pengar och 300 kronor rikare åkte jag och pappa till Spånga och köpte sushi på nån ny restaurang där. 
 Hem och åt min fantastiska middag och kort efter det iväg och handla mat.

Nu ska jag njuta lite av lovet och bada och efter det glo på film med alldeles underbar glass. Imorrn tror jag det är dax för lite hälsoliv igen.

Olala, tvåtusenåtta. Jag har startat ett nytt liv (låter det bekant?).

Det här året: ska jag aldrig mer komma försent och så ska jag leva hälsosammare, sova mer och äta bättre och så vidare. 
 Än så länge har det gått efter planerna. Jag har varit riktigt nyttig idag :D
 Och nu i vår ska jag verkligen ta mig i kragen och höja mina betyg eftersom det var "sååååå nära". Aja, vi får väl se hur det går men nu ska jag allvarligt försöka, sista rycken liksom. Fastr der är väl mer ett mål än ett nyårslöfte även om det inte är nån stor skillnad. 

Eftersom det inte är skola och betyder det att Anna Petterson är sjuk, den här veckan är det jag och alvedonen. Har proppat i mig rätt många idag så nu känner jag mig ganska normal och bara lite yr. Jag vägrar ligga hemma och vara sjuk för då kommer jag klaga så mycket sen att jag inte gjorde nåt. Så för att skona min omgivning så kan jag helt enkelt inte va hemma och kurera mig. Jag är så bra på att resonera, haha.
 
 

Trendslav eller ej så har jag missat vinterns stora "it": att hata.

Det är vintern 07/08 stora måste! Så alla som inte orkar bry er om att hata ledare man hade  på en språkresa i tre veckor, som inte har antingen relationen bästa vän eller hatobjekt med folk utan kan vara lite småbekanta med alla, som inte lägger ner tid på att titta snett på folk eller skriva i sin blogg hur många "cp'n" det går i dess skola, som inte kan låta folk se ut hur fan de vill (även om det ser färjävligt ut), som kan acceptera att man tycker olika som saker och ting eller bara tycker det är onödigt att ödsla tid på människor man inte tycker om: ni är så ute! Ni ligger helt enkelt fel i tiden.
 "Jag hatar dig, dig och det mesta" -ansiktsuttrycket är vinterns trendigaste accesoar, speciellt tillsammans med lite elaka kommentarer som förpestar glada stunder.
 Stort pluspoäng är om man till exempel hatar en lärare man träffar två gånger i veckan eller ännu bättre en lärare du hade för tre-fyra år sedan.
 Självklart är det riktigt klockrent om du berättar för så många som du kan om hur många du hatar.