En Blondins Dagar

Slut på helgen, igen. 
 Hann med en massa olika saker; match i fredags, kaninhopning i lördags och sen söder på kvällen (lite jerseyreunion) och på söndagen heldag i Kista Galleria.

Den här veckan börjades med Olmed på St Göran. Jag fick mina specialgjutna sulor slipade och efter det var jag och mamma i Västermalmsgallerian och kollade på skor.
 Att köpa skor för mig är lika med ett heltidsprojekt, för om jag hittar ett par snygga stövlar är de antingen
1. Obekväma, för hög klack eller fodrade för en Grönlandsresa
2. Slut på min storlek
eller
3. För smala för sulorna som jag ska ha i skorna.

I mitt nästa liv ska jag vara perfekt och inte så kräsen, haha. wish me luck! 

Sen tillbaka till skolan, skoljoggen var idag. Jättekul *inte* Sen en håltimme och en lektion och se hem. Väldigt betungande dag :D

Roade mig själv med Idol. carolina Gynning må vara blond och bitchig men hon har i alla fall lite humor och självironi. Skönaste i slutet när hon sa "Och nu kommer min favoritdel av programmet - En snabbis med åtta sköna killar!" Underbart!

I varje blogg finns ett inlägg som lyder ingefär: Oj, vad länge sedan det var jag skrev nånting. Självklart måste det finnas ett här med. 

Nu har min lilla årliga höstdeprition (stavas det så!?) satt igång. Jag är inte direkt ledsen för att hösten har kommit, det är en ganska mysig årstid; allt sätter igång igen, det är fina morgnar och lite svalt så man kan klä sig ganska roligt. Och sen kan man sitta inne och bara mysa utan att ha dåligt samvete.
 Jag är mer ledsen för nu är sommaren slut, på allvar. Nu kommer det ingen mer värme, inget mer bad eller sol och inga mer dagar i shorts och linne.
 Då tänker man tillbaka på hela sommaren, sol bad, fika, glass, kvällar, ja allt. Jag har dessutom jättesvårt att minnas saker med glädje, jag blir bara hlet nere och vill vrida tillbaka klockan.

Nu har jag skänkt allt mitt hopp till höstlovet. Då ska hela familjen åka till La Gomera. Det finns ingen flygplats på ön utan man flyger till Teneriffa. Där ska jag bara ligga och steka i en vecka, smutta på olika färspåressade apelsinjuicer och äta en massa rolig mat. 
 Men det kommer säkert vara regnigt och kallt hela veckan, ett jätteskruttigt hotell som ligger helt öde utan nåt folkliv, alla restauranger kommer vara stängda, stranden jätteliten och lukta fisk. Alltså ska jag förbereda mig på det värsta så man inte blir besviken. Fast jag är nog ganska dålig på att inte ha några förväntningar, jag ser redan mig själv sitta och titta ut över ett blått hav med en stråhatt på huvudet, haha.

P: Du ser ut att inte ha vaknat riktigt än
A: Nej, jag har inget smink
P: Jaha... (tystnad)

Det vore fel att säga att du har förstört allting. Vi hade inte lovat varandra någonting. Hade jag betett mig lite annorlunda hade allt kanske varit på ett helt annat sätt. 

Nu finns det i alla fall inte kvar någonting, av det som aldrig fanns.

Seg dag, segt väder, seg skola.

Men var med och tränade idag för första gången på jättelänge så det vart ett bra slut i alla fall :) När jag och Fredrika kom dit alldeles försent var det bara två pers där, men till slut vart vi 6 pers. Om inte alla rycker upp sig och kommer på träningarna kommer vi förmodligen slås ihop med förstalaget. Kul för oss men kanske inte så kul för dem.
 När jag kom hem var det självklart ingen hemma och självklart hade jag inga nyklar. För en gångs skulle tog jag vara på tiden och fixade lite med kaninerna sen gick jag över till grannarna som bor bakom oss. De har bott där i över ett halvår men idag var första gången jag pratade med dem. Det är ju skämmigt att vi aldrig ens har hejat på varandra. Idag fick jag i alla fall ett ypperligt tillfälle att gå dit och säga hej när jag gick dit och lånade telefonen. Jag ringde till min far och han sa att det låg nycklar på gården, så jag gick hem och duschade. Jag har i alla fall hälsat på en av dem nu, hon verkar jättetrevlig så jag får väl hoppas på att vi kan bli lite mer bekanat. Sina grannas ska man ju ha lite kontakt med tycker jag.

Men du är så jävla bäst på skitsnack. Ren bullshit.

Aldrig förut har jag känt hur liten min skola är, hur inskränkt den är. Hur omogna människor kan vara och hur desperata många är. Kände hur skönt det är med bara ett år kvar.
 Var väl annars en ganska vanlig dag i skolan. Min satsning för bättre betyg går bra hitills :D wihoo. Efteråt gick jag och Malin till Vällingby. Lyckades tajma årets värsta störtskur när vi skulle gå hem så det var lite blött.
 När vi kom hem till henne låg vi och tittade på tv, och sen helt somnade vi., Det upptäckte vi såklart inte förrän vi hade vaknat. Och jag kan lova att det var en jävligt skön tupplur :D

Tänk dig en dålig amerikansk film om en highschool. En mean girl och en som kör sitt race.
 Den elaka har hela skolan med sig, den andra några få. Den andra tjejen har ingenting som den elaka inte har, inte samma umgängeskrets, inte lika värdefulla kläder eller tävlar om att få samma kille. Ändå får den andra tjejen höra kommentarer från den elaka när de möts i korridoren, lite varje dag, ibland kanske inget alls. De sägs bakom hennes rygg, men alltid så högt att hon hör det. Många undrar tyst för sig själva varför den elaka inte bara kan vara tyst, men de flesta hejar på, håller med och skrattar åt den elaka tjejens kommentarer.
 Den andra tjejen försöker hålla sig ppå sitt spår, inte bry sig, koppla bort allt det hon får höra, låta bli att ta åt sig allt fintter bakom ryggen och alla blickar från de som hon aldrig sagt ett ord till.
 En dag säger den elaka tjejen ett ord för mycket, en dag får den andra tjejen nog. En dag klarar den andra tjejen inte av att höra de andra heja på och applådera en elaka tjejens ord.

Det blir bråk, slagsmål, catfight. Två tjejer som ryker ihop. Ingen säger något, utom hon som vågar och ber dem sluta. Men ingen av tjejerna ger sig, ingen vill förlora. Ingen vill vara fegast.

En lärare kommer efter ett tag, skiljer dem åt och den andra tjejen går iväg. Kanske med en gnutta stolthet, men arg och sårad. Trött på att behöva stå ut. Den elakas fanclub sitter och småler, tycker det var patetiskt att hon ens vågade kaxa emot. Den elaka tjejen sitter och svär, samtidigt som hon hånler. Det hon sade gick hem, det fick folk att rikta blickar mot henne, att hon vågade utmana fast det inte har något att fightas om.
 Det dröjer inte länge förrän den elaka tjejen stolt spridit ryktet över hela skolan, alla ska veta, målet. Alla håller på den elaka, tycker den andra är en riktig bitch. Rektorn blir snabbt informerad, självklart inte med hela historien och självklart tycker han synd om den elaka tjejen. Tycker det den andra tjejen gjorde är helt fel och att våld aldrig ska höra hemma på skolan.

Den elaka tjejen kände att hon kanske ändå gick ett steg för långt, men tänker att nu fick hon en anledning att fortsätta. Hon fick en anledning att nästa dag ge igen.

Tänk att detta inte är en film, utan i en skola i Sverige en helt vanlig dag.

Friends och mobbinggrupper i all ära, men det går inte att skola alla. Vissa lär sig aldrig att människor är ömtåliga. Hur mycket lärare än berättar så kommer det alltid vara några som aldrig lyssnar. De människorna kommer förpesta tillvaron för många, ge dem sår som finns kvar länge och kanske för alltid får sina offer att bära med sig en oro. 
 Det människor måste inse är att det aldrig varit skolans eller "Friends" uppgift att uppfostra människor att ta hand om varandra. Sådana saker som för de allra flesta är självklara verkar vissa aldrig fått med sig hemifrån.
 Föräldrar måste inse att det är de som formar sina barn, de som sätter gränser för vad som är okej och vad som inte är okej. Att såra någon, säga någonting för att såra någon, är att mobba, och det är aldrig okej.

Det här är saker som händer. Överallt i Sverige händer det. Det är inte alla som blir utsatta, inte alla som blir offer. Men det är många, många som får lida. Som får kämpa mot något så stort och starkt inte de utomstående kan föreställa sig.
 Jag tror att det går att stoppa. Men det går inte att lära en gammal hund att sitta. En dag kommer den som mobbar själv få känna på hur det känns, våld föder våld. Så är det. Priset man betalar för att få den där respekten kommer vara så mycket högre än vad man kan betala. Eller i alla fall hoppas jag det. Jag hoppas att de som beter dig så illa en dag kommer få inse det och betala tillbaka.

Hur kan en människa som hatar hälften och tycker att resten är fula vara så älskad, hyllad och favoritserad?