Ännu ett sånthär
I varje blogg finns ett inlägg som lyder ingefär: Oj, vad länge sedan det var jag skrev nånting. Självklart måste det finnas ett här med.
Nu har min lilla årliga höstdeprition (stavas det så!?) satt igång. Jag är inte direkt ledsen för att hösten har kommit, det är en ganska mysig årstid; allt sätter igång igen, det är fina morgnar och lite svalt så man kan klä sig ganska roligt. Och sen kan man sitta inne och bara mysa utan att ha dåligt samvete.
Jag är mer ledsen för nu är sommaren slut, på allvar. Nu kommer det ingen mer värme, inget mer bad eller sol och inga mer dagar i shorts och linne.
Då tänker man tillbaka på hela sommaren, sol bad, fika, glass, kvällar, ja allt. Jag har dessutom jättesvårt att minnas saker med glädje, jag blir bara hlet nere och vill vrida tillbaka klockan.
Nu har jag skänkt allt mitt hopp till höstlovet. Då ska hela familjen åka till La Gomera. Det finns ingen flygplats på ön utan man flyger till Teneriffa. Där ska jag bara ligga och steka i en vecka, smutta på olika färspåressade apelsinjuicer och äta en massa rolig mat.
Men det kommer säkert vara regnigt och kallt hela veckan, ett jätteskruttigt hotell som ligger helt öde utan nåt folkliv, alla restauranger kommer vara stängda, stranden jätteliten och lukta fisk. Alltså ska jag förbereda mig på det värsta så man inte blir besviken. Fast jag är nog ganska dålig på att inte ha några förväntningar, jag ser redan mig själv sitta och titta ut över ett blått hav med en stråhatt på huvudet, haha.
Nu har min lilla årliga höstdeprition (stavas det så!?) satt igång. Jag är inte direkt ledsen för att hösten har kommit, det är en ganska mysig årstid; allt sätter igång igen, det är fina morgnar och lite svalt så man kan klä sig ganska roligt. Och sen kan man sitta inne och bara mysa utan att ha dåligt samvete.
Jag är mer ledsen för nu är sommaren slut, på allvar. Nu kommer det ingen mer värme, inget mer bad eller sol och inga mer dagar i shorts och linne.
Då tänker man tillbaka på hela sommaren, sol bad, fika, glass, kvällar, ja allt. Jag har dessutom jättesvårt att minnas saker med glädje, jag blir bara hlet nere och vill vrida tillbaka klockan.
Nu har jag skänkt allt mitt hopp till höstlovet. Då ska hela familjen åka till La Gomera. Det finns ingen flygplats på ön utan man flyger till Teneriffa. Där ska jag bara ligga och steka i en vecka, smutta på olika färspåressade apelsinjuicer och äta en massa rolig mat.
Men det kommer säkert vara regnigt och kallt hela veckan, ett jätteskruttigt hotell som ligger helt öde utan nåt folkliv, alla restauranger kommer vara stängda, stranden jätteliten och lukta fisk. Alltså ska jag förbereda mig på det värsta så man inte blir besviken. Fast jag är nog ganska dålig på att inte ha några förväntningar, jag ser redan mig själv sitta och titta ut över ett blått hav med en stråhatt på huvudet, haha.
Kommentarer
Trackback
