Harry & Co
Tänk om jag hade varit ett riktigt äkta Harry Potter fan, typ kär i han fast han inte finns. Och kunna alla tusenmiljoner olika trollformler för att få grodorna att bli oranga och fönstrena att hoppa omkring. Läste alla böcker om och om igen (som om inte en gång räckte). Och tänk om jag dessutom hade läst alla böckerna på engelska också. Usch, vad jobbigt det hade varit. Jag är liksom stolt över att ha läst alla böckerna som står i min bokhylla.
När jag gick i sexan var det två i min klass som kunde alla filmerna utantill och visste vad alla hette. Ska jag vara ärlig fattade jag inte vad Hermoinie hette förräns i fjärde boken. Och jag fattade inte hur det uttalades förräns jag hade sett filmen.
Och när jag var tio och läste böcker på Barnen-i-Bullerbyn-nivå hade min superduktiga tremännings nånting läst alla böckerna två gånger. Han var två år yngre än mig dessutom.
I alla fall, ibland så är det skönt att inte vara så överentusiastisk. Att tälta utanför en bokhandel är nog inte riktigt min grej. Typ lite överkurs. Fy fan för att sova på en pappkartong i en vecka.
Kom och tänka på allt det där när jag skulle gå in på playahead (skitaballt, så det så). Den sista boken släpps tydligen i övermorgon. Jag lovar, folk kommer stå i kö för att få första svenska boken hela natten. Huvva.
