Jag hoppas ni förstår.
Förlåt för att jag inte alltid gör det som jag borde, för att jag inte vill höra, för att jag inte orkar, för att jag inte hjälper när jag vet att jag kan.
Förlåt för att jag inte alltid säger det jag borde, för att jag låter trött och arg när jag vet att jag behövs.
Förlåt för att jag inte lyssnar så som jag borde, och vill.
Förlåt för att egot i mig lever. Men det vill skydda mig, från det som jag får höra. Det vill få mig att inte ta åt mig, det vill inte dränka mig.
Egot i mig vill få mig att inte dras med.
Men jag vill att de som betyder ska må bra, vara lyckliga och känna att jag bryr mig.
Det gör jag, jag bryr mig alltid om er, men ibland skyddar egot i mig från att bry mig för mycket, tror jag.
Men jag vill och kommer alltid göra allt jag kan för att få er att må bra, så att ni vet. Så att ni inte tror något annat. För det är så det är, ni är en del av mig, en stor del av mig. Och utan den lever jag inte.
Mår ni bra, då är jag lycklig!
